Parsifal

Jag har hört berättelsen många gånger under min uppväxt och har varje gång fascinerats av denna starka berättelse som berör många aspekter i mig själv.

Trots att den är så gammal är den tyngd av tidlösa frågor och teman som gör den aktuell än idag. Därav föddes ett behov och en impuls att försöka med mina egna skaparkrafter ge färg och form åt berättelsen!

Denna berättelse håller jag nu på att illustrera utifrån mina egna upplevelser och inre bilder jag fått utifrån att ha lyssnat och läst den!

Det jag försöker utforska är min relation med legenden, hur den lever och verkar i mig själv. Och hur den kommer till uttryck genom konsten.

Pojken Parsifal växte upp tillsammans med sin mor Herzeloyde (änka efter riddaren Gahmuret, Parsifals far, och är drottning över sitt land). Hon uppfostrade honom i skogens avskildhet och undanhöll honom från hans familjehistoria. Detta gjorde hon eftersom hon försökte undanhålla sin son från att bli riddare och gå samma död till mötes som hans far.

Men allteftersom åren gick blev Parsifal allt mer nyfiken på livet utanför skogarna och en vacker dag mötte han riddare i skogen.

Det blev en vändpunkt i hans liv då han beslöt sig för att själv bli riddare. Hans mor kunde inget annat än att låta honom fara och efter att han gett sig av föll hon livlös ner mot marken i sorg.

Hans resa uppå en ranglig häst som hans mor gett honom (hon gav även honom en narrdräkt för att minska hans chanser att bli tagen på allvar) blev lång och svår. Han erfor livets komplexa frågor, hat, kärlek, förlust och svåra prövningar.

Ödet ledde honom till en mystisk borg där han mötte den sårade och svårt lidande Graalkungen Anfortas. Han fick även se Graalskålen men var ännu inte mogen att ta den till sig och förblev tyst genom hela vistelsen. Denna tystnad från hans sida kom att ge ödesdigra konsekvenser…

Han lämnade borgen i förtvivlan och förvirring.

Parsifal blev riddare, men allteftersom resan gick förvandlades jakten efter äran som riddare till drömmen efter Graal: sökandet efter sanningen och meningen.

Resan fortsatte och han tvingades konfronteras med sina egna misstag, mötte livets mystik och frågor, lärde känna nya människor längs med vägen och det ledde till slut tillbaka till Graal-borgen.

Denna gång var han förändrad. Ödmjuk, erfaren och ansvarstagande.

När Parsifal åter mötte Graal-kungen ställde han frågan och kungen blev botad och fri från smärtan tack vare Parsifals medkänsla och insikt.

Legenden om Parsifal slutar med att han övertar titeln som Graalens kung och dess väktare.

I legenden om Parsifal är Graalen ett heligt och mystiskt föremål i form av en skål. Den beskrivs ofta som kärlet där Kristi blod rann ner i vid korsfästelsen. Den förekom även under sista måltiden med Kristus och hans lärjungar.

I legenden om Parsifal blir Graal en symbol för något djupare — det gudomliga och sökandet efter mening. En slags nutida Graal som finns i oss alla. Inte längre som ett fysiskt föremål utan mer som ett mysterium som fortsätter att kalla livet igenom.

Just nu har jag färdigställt två bilder! Dock så gör jag dem inte i kronologisk ordning, något jag inte vet varför, det bara blev så.

Fortsättning följer!